fannyiusa

Hej pa er. Klockan ar lite over fem och jag kan inte sova alls. Vaknade med klarvakna ogon. Det enda jag tanker pa dessa dagar ar att jag aker hem snart. Vill inte. Ar inte redo. Eller joo, men det ar sa himla sorgligt. Kan inte tanka pa nagot annat. Det kanns som om det har varit en drom. SOm om allt varit en dans pa rosor och helt ljuvligt och perfekt. Det vet jag ju att det inte har. Det spelar an ett litet spratt. Men det borjar narma sig nu och jag vet inte om jag ar fardig for det. Blir sa himla ledsen sa fort jag tanker pa det. Jag har ju jobbat hela aret med att bygga upp mitt lilla liv har borta och nu sa aker man ifran det. Hm. Det varsta var nar jag laste Jessicas lilla note i yearbooken. Fast inte kan man ju borja bola i skolan heller. Inte an. Inte nar det ar tva veckor kvar. Och Ashlee och DAvid. Fy vad jag alskar dom. De har gjort helt otroligt mycket for oss. Ibland har jag inte uppkattat det alls men nu i efterhand ar jag sa otrligt tacksam for att de varit sa underbara och oppna. De har verkligen varit perfekta for oss tror jag. Kunde bott i ett lite frashare och storre hus meeeen. Jag kommer sakna dem sa otroligt. Det ar sa svart att beskriva for det ar en san konstig kansla. Man har varit har ett ar men ar inte helt saker pa att man kommer hit igen. Jag vet att jag kommer tillbaka til US och jag vet att jag kommer halsa pa folk. Men kompisarna ar i college och familjen kommer nog inte stanna i Dallas mycket langre. Kommer sakna var jag varit. Mitt hem under tio manader. Kommer bli konstigt att komma hem ocksa. Man har ju varit ifran alla sa himla lange och sjalvklart kommer nog inte allt bli som forut. Lite nervos ar jag ocksa for att komma hem, for att "facea" allt och komma in i rutiner igen. Det ar sa svart for samtidigt som jag ar overlycklig att komma hem (helt obeskrivligt faktiskt), sa ar jag s himla ledsen att lamna allt.

Nospuss